Kroppsmetaller kan sättas in vid operation eller genom att man låter pierca sig. Piercing är ett sätt att smycka kroppen. Man tror att människor har gjort hål i huden och sedan satt i metallstavar i hålet i över 5000 år. Metallen som använts och används är främst titan. Andra material som också är vanliga är plast, kirurgisk stål, silver och ben. I en motion till riksdagen år 2006 föreslogs att metallerna skulle kunna återvinnas. Det handlar då främst om de som genomgått en operation av exempelvis höftled, benbrott och tandersättningar och som fått titan insatt.
Riksdagsmotion för återvinning av titan
År 2006 skrev moderaternas Jan-Evert Rådhström och Magdalena Andersson en motion till riksdagen med ett förslag att Sverige borde ta vara på de olika metaller som finns i kroppen. I motionen lyfte de främst upp titanens fördelar som ett starkt och lätt material. Det är också en kostsam metall. Hos en avliden person som ska kremeras och som exempelvis har haft en pacemaker inopererad, avlägsnar man idag den främmande metallen innan kremering. Anledningen är att föremålen kan explodera inne i den varma ugnen med skador på både personal och material som följd. Ting som inte har bränts som spikar och höftproteser plockas bort och skiljs från benresterna.
Slöseri med resurser
Titan är både ett starkt material som samtidigt är en vanlig förekommande kroppsmetall. I riksdagsmotionen menar Jan-Evert Rådhström och Magdalena Andersson att en stor del av metallen går till spillo. Efter att metallen har rensats bort från det övriga stoftet, gräver man vanligtvis ned det på en särskild plats på kyrkogården. Alltså inte på gravplatsen. Detta är något som de flesta inte är medvetna om enligt Rådhström och Andersson. De anhöriga har idag ingen möjlighet att påverka hur de eventuella metallerna ska användas, eftersom dagens system är reglerat i begravningslagen. Författarna till motionen föreslår att den avlidna själv ska kunna säga sitt i frågan och att det ska finnas möjlighet till återvinning.